Vi känner vårens solar värma och gatorna fylls av människor som vill ut och äta glass. Vare sig det är på stan eller i en lummig skog kan det vara skönt att slippa barnvagnens otymplighet. Bara att ta sig ut från lägenheten eller huset blir ett projekt. Därför tänkte vi den här ljuva april prata om bärselen och bärsjalar.
Stefan Lagergren är först ut med sina erfarenheter. När du inte läser om honom här tycker vi att du kan gå in och läsa hans mysiga blogg Herrochfrulagergren som han skriver tillsammans med sin fru Angelica!

Vilket bärdon använde du?

Vi har använt två olika bärselar. Vi fick en bärsjal av en vän till Angelica också men vågade aldrig testa den, tänk om man knöt den fel?

Hur kommer det sig att du köpte den?

Vi fick en Babybjörn av min svåger som vi började använda, den var väldigt lätt att ta på och sätta ned barnet i. Men efter att vi fått testa Stokkes MyCarrier på ett pressevent bestämde vi oss för att en sån måste vi ha. Den har lite fler (mer komplicerad) inställningsmöjligheter, men det faktum med att den har ett helt ryggstycke istället för remmar gör den helt fantastisk.

Vilka var dina förväntningar?

Förväntningarna var inte så höga från början. Man hade ju hört att antingen så funkar det eller inte. Vissa barn (precis som med allting annat) vill ju inte vara i en bärsele. Tur nog har båda våra barn älskat den.

Hur fungerade det i verkligheten?

När Alice var liten och hade magont var bärselen enda sättet hon somnade på. Jag hade en runda på nedervåningen som jag trodde jag skulle lämna förslitningsmärken på i golvet. Runt matbordet i vardagsrummet, genom hallen och runt köksön i köket, som en åtta. Om och om igen. Med Philip är den perfekt nu i framåtvänt läge, då man kan ha med sig honom och samtidigt ha bra koll på Alice. Philip tycker också det är superroligt att komma upp, i höjd, från vagnen och vara med.

Vad kändes svårt med att använda bärdonet?

Första inställningen är svårast. Man tror att den sitter bra sen när man burit runt en stund får man göra lite justeringar. Sen bär man lite till och justerar om igen till dess att man hittat ”the perfect fit”. Sen får man vara noga med att inte ”glömma bort” att man har ett barn där på magen med huvud och allt som sitter utanför din egen kroppsuppfattning. Jag vet inte hur många skåpdörrar jag varit påväg att öppna i Alices huvud. Nu med Philip har jag lärt mig.

Vad kändes enklare än du trott?

Vikten. Helt klart vikten. Jag trodde att det skulle vara mycket tyngre. Men jag tror det har lite att göra med den hela ryggen på vår MyCarrier. Så det blir inte bara vikt på höfter och axlar utan det fördelas jämt över hela bålen.

Andra blogginlägg från Föräldrapanelen: