En gång i tiden var sommaren någonting vilsamt. Det var som att gå en hel dag i jätteobekväma skor och äntligen få ta av dem och spreta med tårna. Ibland kunde somrarna vara strapatsrika och spritindränkta men då kunde man sova till 15.30 eller lägga sig i en park och göra absolut ingenting. Man återvände brunbränd, utvilad och hemlighetsfullt leende till arbetet när semestern var slut.

Semester med småbarn är någonting helt annat. Ingen har någonsin återvänt utvilad. Förmodligen inte brunbränd heller. Långsemester med småbarn är nämligen som att gå i obekväma skor en hel dag och sedan ta på sig en korsett.

Plötsligt förväntas man fixa fem måltider per dag, hitta på stimulerande och varierade aktiviteter, medla i konflikter, vara superuppmärksam på barn i vattenbrynet, smörja in barnhud med solkräm femtusen gånger, jaga rymlingar och köpa en miljon glassar. Och så funderar man på om man verkligen lyckas skapa en så där skimrande sommar för sina barn som man själv upplevde som liten. Tänk om man har misslyckats.

Man ligger aldrig någonsin och slumrar i någon park, eller sover till 15.30. Dessutom har barns dygnsrytm en tendens att förskjutas på sommaren så att de somnar vid midnatt och man får noll minuter tillsammans med sin partner om man inte kan tänka sig att vara uppe halva natten.

Ändå kan sommaren tillsammans med barn vara en fullkomligt ljuvlig tid. Man får trots allt umgås flera veckor i sträck med de bästa personerna man vet i hela världen. Man får dela allt med sina barn. Som en föräldraledighet light.

För att semestern ska bli njutbar måste man ställa in sig på att det kommer bli en prövning. Man måste skaka av sig gamla föreställningar om vad semester är för något.

Och sedan bör man göra så få planer som möjligt. Det är väldigt sällan de dyraste och mest ambitiösa planerna som ger de mysigaste stunderna. Min bästa sommaraktivitet är att bara hänga runt med mina barn där vi råkar befinna oss. Man kanske sätter sig på en bänk en stund och pratar om rymden. Sedan går man till en plaskdamm och plaskar lite. Sedan går man till den där busken som barnen tycker är en skog. Där samlar man sniglar i 90 minuter och leker att de små sniglarna är förskolebarn och att de stora är pedagoger.

Om man har rimliga förväntningar och lägger planerna på rätt ambitionsnivå är det faktiskt möjligt att återvända till arbetet med ett härliga minnen och hemlighetsfullt leende. Och förmodligen också några nya rynkor.

Nisse Edwall är programledare och Manne Forssberg är skribent. Tillsammans driver de bloggen Pappabloggen och spelar in Pappapodden varje vecka. Nisse och Manne kommer gästblogga för Babyshop två gånger i månaden och bjuda på sina spännande vardagsbetraktelser. Läs alla deras inlägg under taggen Nisse&Manne.

Andra blogginlägg från Nisse och Manne:

Plötsligt var jag någon

När Nisses fru Li var gravid gick Nisse själv in helhjärtat för grejerna. Målet blev att hitta den ultimata spjälsängen eller den perfekta färgnyansen till barnrummet. För att inte prata om barnvagnen. Höga krav krävde mycket research men till slut hade han hittat den rätta. Här får du reda på vilken!

Misslyckandet på BB-parkeringen

Den 19 september 2010 ställdes Manne inför det första föräldraskapstestet, att montera ett babyskydd. Den gången gick det inte så bra men sedan dess har Manne blivit en hejare på allt som har med barn och bilåkande att göra. Läs hans bästa tips här!

Jag bröt mot lagen för att få beröm

Att få skryta lite genom sina barn är en helt underbar känsla och oftast något helt ofarligt. Men ibland tar man det steget för långt. Läs här om hur Nisse bröt mot lagen för att få beröm!