Vilken fullkomligt himlastormande upplevelse första graviditeten var. Bröstet var sprängfullt av det största i mitt liv. Någonting som skulle påverka allt för all framtid. Som skulle vara det mest underbara och jobbiga jag någonsin upplevt. Men som ännu inte hade hänt. Abstraktionsnivån var skyhög. Jag gladde mig enormt utan att veta exakt vad jag gladde mig åt.

Det mesta av min tid gick åt till att försöka fördriva tiden och att försöka förstå det ofattbara.

Jag läste all graviditetslitteratur som jag kom över och önskade intensivt att tiden skulle gå lite fortare. Den var segare än sirap. Jag längtade till inskrivningen på MVC. Och till tolfte graviditetsveckan. Och jag längtade oerhört mycket efter att barnet skulle bli större än ett sesamfrö.

Allting var så oerhört bräckligt. En bebis skulle uppstå ur intet och få händer, fötter och ett litet hjärta. Exakt vad som helst kunde gå fel.

Det var fortfarande alldeles för tidigt att berätta för vännerna om graviditeten. Men jag hade ett intensivt behov av att meddela världen det fantastiska.

Därför passade jag på när jag var på jobbresor och träffade folk som jag förmodligen aldrig skulle återse. Folk som inte skulle följa upp graviditeten. Eftersom det kändes väl ynkligt att säga att min fru var i vecka sex ljög jag och sa att hon var i vecka tolv.

Vi bytte graviditetsvecka på fredagar. Då läste vi om graviditetsveckan vi gick in i. Man fick inte tjuvkika på graviditetsveckor som låg längre fram, för det skulle ju vara som att slita upp luckorna i adventskalendern i förtid. Man häpnade över hur stort och utvecklat barnet hade blivit. Plötsligt var det stort som ett krusbär. Enormt ju!

En efter en kom de efterlängtade graviditetsmilstolparna. Inskrivning, 12 veckor, ultraljud, synlig bula och fosterrörelser. Efter en evighet kom vårt första efterlängtade barn.

Jag tror att tiden går ungefär fem gånger långsammare än vanligt under den första graviditeten. Men det kompenseras av att tiden går ungefär fem gånger fortare än vanligt den andra graviditeten. Man hinner hämta lämna och hämta några gånger på förskolan, gå på några MVC-besök, få dåligt samvete över att man kanske kommer bli en sämre förälder till det förstfödda barnet samt över att man tänker för lite på barnet i magen. Sedan är graviditeten över.

Allt jämnar ut sig. Och väldigt snart framstår graviditeterna mest som mystiska och skimrande parenteser som utspelade sig i ett helt annat liv.

Nisse Edwall är programledare och Manne Forssberg är skribent. Tillsammans driver de bloggen Pappabloggen och spelar in Pappapodden varje vecka. Nisse och Manne kommer gästblogga för Babyshop två gånger i månaden och bjuda på sina spännande vardagsbetraktelser. Läs alla deras inlägg under taggen Nisse&Manne.

Andra blogginlägg från Nisse och Manne:

Terminsstartspirret

Skolstarten är här och vi har nu har chansen att ändra oss helt och bli dem vi alltid velat vara. I denna text berättar Manne om sina metamorfoser genom åren och hur man stöttar sina barn i att våga vara de de verkligen är, i alla fall just nu.

Barndomen är som heroin

Sommaren lider mot sitt slut och det är snart dags att återgå till skolorna och jobben. Men visst finns det något fint i det också. Framförallt om man lyssnar till Nisses tips om att inte låta det grå och tråkiga ta över.

Klänningarnas salighet

Fint väder, långa dagar och varma temperaturer är något de flesta uppskattar och vet att de gillar, men i denna text lyfter Manne fram en av sina sommarfavoriter som kanske inte alltid får den uppsakning den förtjänar. Klänningen!