Första gången Li blev gravid (tillsammans med mig i alla fall…) kom allt som en chock. Det var en härlig försommarkväll, ni vet när hela naturen är som nyfödd bebis. Allt luktar gott och bladen har den där första skira grönskan. Förhoppningarna på sommaren har inte heller hunnit grusas och allt känns möjligt.

En sån kväll var det hur som helst och vi hade bestämt att vi skulle bjuda hem lite kompisar och grilla på gården. Jag och min kompis P skulle förbereda det hela eftersom Li var tvungen att jobba över. När Li ringde och sa att hon var på väg från tunnelbanan bestämde sig P för att han skulle skrämma henne när hon kom in genom dörren så han gömde sig bakom några gamla rockar i hallen. När Li väl kom in hann Petter aldrig hoppa fram och skrämma henne eftersom hon kastade upp dörren och skrek att hon var gravid.

Tiden stannade lite och jag kände hur det svartnade för ögonen, jag stapplade till och hittade en stol jag kunde sätta mig på. Innan jag hann reagera mer än så dök Petter fram från sitt gömställe och gratulerade oss.

Det var en helt oplanerad graviditet (även om jag inte har något minne av att vi skyddade oss nåt nämnvärt) som chockade mig något oerhört. Fast inte på något negativt vis, det kändes snarare som att livet helt plötsligt bytte spår utan att sakta in överhuvudtaget. Jag gick liksom från att vara en sorglös yngling (nåja) till att bli en blivande pappa på en sekund.

En sak jag hade snappat upp sedan tidigare var att det fanns nån slags oskriven regel som sa att man skulle vänta fram till v.12 ungefär innan man började prata om sin graviditet. Detta var ju redan nu förstört eftersom Petter hade fått reda på det samtidigt som jag. Vi tog därför tillfället i akt och berättade för alla våra kompisar som kom på vår grillkväll och det blev en härlig middag där vi kunde dela vår chock med alla dem vi tyckte mest om.

Men det skulle visa sig att saker sällan blir som man tänkt sig.

Dessvärre avbröts den här graviditeten i förtid då Li nån månad senare fick missfall. Det var ju så klart vidrigt men det spelade liksom ingen roll, våra liv hade bytt spår och det var omöjligt att byta tillbaka.

Den nionde december 2009 kom så Manne Ali Allan Åke Edwall in i våra liv och det som hade påbörjats på ett något chockartat vis en försommarkväll när bladen hade den där första skira grönskan hade nu avslutats och nu tog något helt annat vid…

Nisse Edwall är programledare och Manne Forssberg är skribent. Tillsammans driver de bloggen Pappabloggen och spelar in Pappapodden varje vecka. Nisse och Manne kommer gästblogga för Babyshop två gånger i månaden och bjuda på sina spännande vardagsbetraktelser. Läs alla deras inlägg under taggen Nisse&Manne.

Andra blogginlägg från Nisse och Manne:

Terminsstartspirret

Skolstarten är här och vi har nu har chansen att ändra oss helt och bli dem vi alltid velat vara. I denna text berättar Manne om sina metamorfoser genom åren och hur man stöttar sina barn i att våga vara de de verkligen är, i alla fall just nu.

Barndomen är som heroin

Sommaren lider mot sitt slut och det är snart dags att återgå till skolorna och jobben. Men visst finns det något fint i det också. Framförallt om man lyssnar till Nisses tips om att inte låta det grå och tråkiga ta över.

Klänningarnas salighet

Fint väder, långa dagar och varma temperaturer är något de flesta uppskattar och vet att de gillar, men i denna text lyfter Manne fram en av sina sommarfavoriter som kanske inte alltid får den uppsakning den förtjänar. Klänningen!