Hej världen och miljön. Jag har en confession to make. Mitt sämsta är att ta hand om hushållssopor. Mitt näst sämsta är att minska plastanvändandet.

Jag tänker alltid att jag ska sortera möget bättre så att det inte blir ännu en plastpåse fylld av luft och plast som jag kånkar ner för trapporna ut till soptunnan. Men sen är klockan 21:30, barnen har somnat, köket ser ut som ett helvete och man vill inget annat än att gå och lägga sig i soffan och somna framför GW eller Walking Dead.

Det som händer då är att min hjärna börjar tävla med sig själv.

När det kommer till vardagliga beslut funkar nämligen hjärnan så att det blir som en tävling mellan den del av hjärnan som kallas för tankehjärnan (den vill ta kloka, rationella och logiska beslut) och reptilhjärnan. Reptilhjärnan har till stor del sett likadan ut de senaste miljoner åren och drivs av en massa automatiska överlevnadsprogram.

Grejen är bara att Reptilhjärnan är sjukt mycket snabbare än den nyare logiska Åke Tråk-hjärnan som vill hålla på och resonera sig fram till grejer. Och det är här det uppstår problem för mig. Vanligtvis gör reptilhjärnan att hjärtat slår snabbare när vi blir nervösa (eftersom den typ tror att vi ska ut i strid) eller så gör den att vi direkt börjar ana oråd när vi ser någon som inte ser ut som oss på bussen.

För mig gör den även det att när jag ser alla gamla plastförpackningar och matrester som ligger där på diskbänken efter middagen så stänger jag ner miljoner år av evolution och agerar helt på instinkt utan att tänka efter en endaste sekund på hur framtiden för mänskligheten kommer te sig om jag inte lägger plastsoporna i en behållare för sig. Jag bara tar all skit och slänger i sophinken utan att passera gå och utan den minsta tvekan.

När jag sen lägger mig i soffan framför ännu ett slem- och blodfyllt avsnitt kopplar jag på de moderna delarna av hjärnan så att jag kan fantisera lite om hur livet skulle vara om det inte fanns internet, flygplan och om hela yttervärlden var fylld av blodtörstiga zombies.

Vissa skulle anse det vara slöseri med evolution och det är kanske sant. Men frågan är vad lösningen är – det bästa kanske är att koppla bort reptilhjärnan helt. Självklart kan jag leva mitt liv som Stephen Hawking om det innebär att mänskligheten överlever. Tycker i alla fall en del av min hjärna.

Synd bara att den delen är så långsam…

Nisse Edwall är programledare och Manne Forssberg är skribent. Tillsammans driver de bloggen Pappabloggen och spelar in Pappapodden varje vecka. Nisse och Manne kommer gästblogga för Babyshop två gånger i månaden och bjuda på sina spännande vardagsbetraktelser. Läs alla deras inlägg under taggen Nisse&Manne.

Andra blogginlägg från Nisse och Manne:

Föräldraskapet är något som bara pågår

Vad är likheten mellan nedervda kläder och en Madeleinekaka doppad i lindblomsté? Det kan båda få en att minnas saker man sedan länge glömt. Läs här om varför Nisse tycker att det är det lättaste som finns att vara miljömedveten gällande barnkläder!

Barnen och det dåliga miljösamvetet

”Att ha små barn innebär att man upplever en större kärlek än någonsin tidigare men också en större klimatpanik.” Känner du igen dig? Här tipsar Manne om hur man lever ett klimatsmart småbarnsliv.

Superhjältestället

”Jag har alltid varit intresserad av kläder och våren 2010 blev kläder någonting annat än det hade varit tidigare.” Läs om hur Mannes syn på kläder förändrades när han skulle bli pappa för första gången.