Julen är mysigt avslappnad men samtidigt svårt arbetsintensiv. Man stressvettas i någon julfärgad kofta. Ett moln av blött ylle. Kraven är högt ställda på mat, presenter och hemtrevnad men klädseln är helt oreglerad.

Nyårsafton är något helt annat. Arbetsbördan är avslappnad medan kläderna är motsatsen. Om man som jag aldrig blir bjuden på banketter, galor och Nobelfester är nyårsafton den enda gången man får vara exakt hur uppklädd man vill. Det utnyttjar jag naturligtvis maximalt. Till och med under ungdomens hippieår tog jag tillfället i akt att byta ut kaftaner och batiktunikor mot smoking. Världens bästa klädsel. Det går inte att känna sig annat än snyggast i hela världen när man bär smoking. Allting blir lyx. Den enklaste falukorvsmiddag känns som en dekadent bankett om man har slag och revärer i svart siden.

Jag fick det lustfyllda förhållandet till festkläder av mina föräldrar. Redan som pytteliten älskade jag det högstämda och ceremoniella i att klä sig för fest. Skjortorna som ströks i köket, lackskorna, stunden när pappa och jag knöt våra slipsar framför spegeln. Parfymmättad luft. De närmast sensuella materialen. Lätt glansig borstad kostymull, flortunt skjorttyg, spegelblanka skor, tung sträv rock som en rustning.

Jag och mina fyra syskon hade hade kompletta uppsättningar finkläder. Skjortor, långklänningar, pumps, dufflar, kappor, kostymer, slipsar och flugor. Det spelade ingen roll att kläderna hade vandrat neråt i syskonskaran och var lätt luggslitna – Man kände sig ändå som en kunglighet.

Sedan åkte man till någon vuxenorienterad tillställning där föräldrar satt och åt middag, höll tal och skålade i evigheters evigheter. Men eftersom vi barn var uppklädda till tänderna blev det en fest även för oss. Vi drack pommac och åt godis i någon gillestuga och skålade stramt utan att klinga i glasen. Ibland lyckades man vara vaken till tolvslaget, ibland däckade man i någon manchestersoffa och vaknade hemma av att mamma eller pappa oändligt försiktigt lossade på slipsknuten och knäppte upp skjortknapparna.

Nyligen fick jag en av kapporna som mina systrar hade som barn och som då kändes fullkomligt tidlös. Den passade min äldsta dotter perfekt storleksmässigt men det såg ut som att hon bar ett utställningsföremål från ett 80-talsmuseum. Fullkomligt gigantiska axlar. Hon såg ut som en ovanligt tjusig amerikansk fotbollsspelare.

I dagarna ska jag köpa kappor till mina döttrar så att de får känna sig så fina som jag gjorde som barn. Och så att nyår blir en en begivenhet även för dem. En föräldrauppgift så god som någon.

Nisse Edwall är programledare och Manne Forssberg är skribent. Tillsammans driver de bloggen Pappabloggen och spelar in Pappapodden varje vecka. Nisse och Manne kommer gästblogga för Babyshop två gånger i månaden och bjuda på sina spännande vardagsbetraktelser. Läs alla deras inlägg under taggen Nisse&Manne.

Andra blogginlägg från Nisse och Manne:

Föräldraskapet är något som bara pågår

Vad är likheten mellan nedervda kläder och en Madeleinekaka doppad i lindblomsté? Det kan båda få en att minnas saker man sedan länge glömt. Läs här om varför Nisse tycker att det är det lättaste som finns att vara miljömedveten gällande barnkläder!

Barnen och det dåliga miljösamvetet

”Att ha små barn innebär att man upplever en större kärlek än någonsin tidigare men också en större klimatpanik.” Känner du igen dig? Här tipsar Manne om hur man lever ett klimatsmart småbarnsliv.

Ojämn kamp mot reptilhjärnan

Att ta hand om våra sopor är något vi alla bör göra, men det är inte alltid så lätt. Här kan du läsa om Nisses dagliga kamp mellan den nyare logiska Åke Tråk-hjärnan som vill göra rätt för sig, och reptilhjärnan som tyvärr oftast går vinande ur striden.