Idag träffar vi illustratören Beata Boucht. Beata är stjärnan bakom illustrationer och mönster till ett av våra nyare varumärken, Oii. Vi var väldigt nyfikna på att lära känna henne så vi stämde träff (digitalt såklart).  Hon berättar för oss hur hon hittar inspiration, hur man blir illustratör, vad som är svårast att rita och vilka hennes favoritplagg från kollektionen är. 

Beskriv hur det var när du kom på att det här är vad jag ska göra med mitt liv. Har du ritat mycket sedan du var liten eller kom du på detta ”sent” i livet? 

Jag har alltid ritat, det har varit min röst sedan jag var liten. När jag var uttråkad och inte hade någonting att göra fick jag välja på att rita eller städa mitt rum. Där föddes ett kreativt kaos. (Jag väljer fortfarande att rita). Och blir du tidigt uppmuntrad att se på världen med pennan mot pappret vill du fortsätta.

Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig kreativt men det har inte alltid varit självklart att jag ska illustrera. Det fanns så mycket jag ville göra. Vi har en del konstnärer och fotografer i släkten men för mig som tyckte om att läsa och skriva kom illustratörsyrket till mig då jag förstod att det innefattar så mycket mer än vad jag kunnat tro och är allt annat än begränsande. Jag gick på flera konstskolor i Stockholm, varav Nyckelviken var en bro för att sedan slutligen ta min magister från Konstfack i grafisk design och illustration. 

Hur blir man illustratör?

Det finns såklart tusen sätt att gå tillväga för att bli illustratör idag, men jag uppmuntrar alla att studera för få tid och möjlighet att fördjupa sig och förstå vad det innebär. Vi behöver fortfarande en mångfald inom yrket där olika bakgrund och erfarenheter är viktiga, vi behöver tänka på vad och hur vi kommunicerar för att inte bara reproducera gamla ideal.

Illustration handlar inte alltid nödvändigtvis om att du tycker om att rita och vill dela med dig av dina fina teckningar till andra. Det handlar om att förvalta och kommunicera idéer och att visualisera dina egna eller andras visioner; att skapa världar som ingen ännu har sett. Att ha en speciell ”stil” är en sak. Men att ha en röst som illustratör, att dela med dig av dig själv och ditt bildseende, dina erfarenheter och att besitta den kunskap som behövs för att leda stora projekt där du måste förhålla dig till många olika åsikter och viljor. Att arbeta med internationella kunder och områden du aldrig hade fått inblick i om du inte valt det här yrket; allt det här är vad som får mig att vakna nyfiken i varje dag!

Vi blev tokkära i Beatas lekfulla sätt att använda färg och olika tekniker. Hennes älskvärda illustrationer är precis vad vi ser att Oii är – ett varumärke som står för glädje och som inte är som alla andra.
-Katarina Irenius – designer på Oii

När du sitter där med ett tomt, vitt papper framför dig, hur kommer du igång? Varifrån hämtar du din inspiration? 

Jag uppmuntrar ingen att sitta med ett tomt vitt papper framför sig, vad du än ska göra! Det är lite av en myt det där med det vita arket och stordåden som bara ska komma till en! Oftast skapar det mest prestationsångest. Det fungerar iallafall inte när du har Illustration som yrke och behöver göra det varje dag, inspiration eller inte.

Men om du hamnar framför ett vitt papper, se till att smutsa ner det omedelbart och börja där. Det finns mycket du lär dig om dig själv efter några år, vad som fungerar bäst för dig för att komma igång. Ofta har du startat din process långt innan du slutligen sätter dig vid ditt papper; du har tagit en promenad, sett en gullig hund, hört ett samtal på tunnelbanan, sett ett fint foto på nätet, tagit del av en debatt, spanat in en snygg stil, eller bara undermedvetet fått en idé som du behöver testa.

För min del får jag ju ofta en brief, en text eller ett tema, vilket gör det mycket enklare och roligare att sätta igång med research. Beroende på uppdragets karaktär kanske du behöver gå till Östasiatiska muséet för att studera en viss vävteknik, eller till en florist för att få med dig en ovanlig typ utav Vallmo hem. Det finns alltid något som sätter igång fantasin, du vet själv bäst vad som funkar för dig. Jag inspireras av högt och lågt, gärna en kombo av ”ful och fin -kultur”.

För Oii SS20 har du tagit fram olika mönster, figurer och symboler. Har du själv någon favorit? Berätta lite mer om de olika figurerna! Vilka är de, och vad tycker de om att göra? 

Eftersom detta var Oii’s första kollektion ritade jag otroligt mycket till en början åt en massa olika spretiga håll, för att hitta en ton, en känsla, ett Oii! Tillsammans med det underbara teamet hittade vi fram till dessa karaktärer och mönster, alla i samma familj men med sin egen personlighet. 

Jag tror att jag ser de färgglada Oii-mönstren som figurer och karaktärer också, jag gillar dem för att de är så glada och inte så perfekta. Jag är van vid att teckna otroligt detaljerat annars, därför var det väldigt lustfyllt för mig att verkligen få gå loss med penseln och färgpennan och jobba lite mer abstrakt, lite som kollageteknik.

Stina the Sailor är otroligt stark. Och modig. Men hon gillar ändå att ha sällskap i båten när det blåser hårt. Busig och pålitlig på samma gång. Hon är alltid på jakt efter äventyr och sjunger otroliga sånger för alla som vill lyssna. När solen skiner för starkt ute till havs doppar hon sin mössa och sätter den på huvudet fylld med vatten. En gång fick hon med en makrill. Hör du någon som ropar OIIIIIIIIIIoooiiioiiii så är det Stina the Sailor som testar ekot mellan kobbar och skär.

 

 

Kent the Jellyfish är en känslig liten varelse som lätt trasslar in sig i sina egna tentakler. Han gillar inte regn, därför har han alltid på sig sin gula sydväst för säkerhets skull. Han är rätt så klumpig, snubblar och tokar sig hela tiden. Kent älskar att skämta och att locka fram skratt! Innerst inne var han en gång ganska blyg, men sen upptäckte han att han var rolig och sen dess är alla Kents vän!

 

 

Märta the Shell är gammal. Jättegammal. Hon räknar inte längre sina födelsedagar men dukar gärna upp till fest så ofta hon kan för alla sina tusentals strandkompisar. Hon älskar blanka och färgglada saker och har ett skrin där hon sover tillsammans med sina skatter. Det är många som vill veta vad Märta tänker på, det sägs att du kan höra havet om du lyssnar riktigt nära. 

Vilken är din favoritfärg? 

Grönt!

Har du några tecknade favorit-karaktärer? 

Tove Jansons karaktärer och författarskap, för att det är tidlöst och går hem både hos barn och vuxna, kanske lite också för att jag blir påmind om mitt finlandssvenska arv, det känns som hemma.

Vilka är dina favoritplagg från kollektionen?

Jag har SÅ många favoriter från Oii-kollektionen, min dotter bär dem i princip varje dag. Jag tycker att mina färgglada Oii-mönster blev superfina på plaggen och ryggsäckarna, och vi älskar alla jeanskläderna!! I helgen var Flora på utomhuskalas och då var det perfekt att ha på sig sitt stickade volang set med tröja och kjol. Även koftorna och mössorna är favoriter. Och de broderade detaljerna i Jellyfishplaggen och lilla Oii-broderiet på t-shirten!! Märks det att jag inte kan välja? 🙂

Hur ser ditt arbetsbord ut? 

 I Oiiprojektet har det varit kaos. Arbetsbordet har varit för litet, det har legat akvareller på tork över hela golvet och travar med teckningar huller om buller. När jag tecknar i andra sammanhang ser det nog ganska tråkigt städat ut, iallafall under själva ritprocessen, där jag endast använder stiftblyertspennor och ett vitt block, ofta med ett portabelt ljusbord. Och sedan alltid scanner och dator på det. Men själva ateljén är full av föremål jag i något skede har tyckt om och släpat dit. Och växter är ett måste. 

Är det någon skillnad mellan att illustrera för barn eller vuxna? 

Jag tycker på något sätt att det känns mer värdefullt att illustrera för barn. Om jag kan fånga deras uppmärksamhet blir jag gladast. Men jag har mest illustrerat för vuxna. Det finns så många föreställningar om vad barn gillar och inte gillar, det tycker jag kan vara kul att försöka bryta. Många av mina bilder för vuxna har uppskattats allra mest av barn och fått otroligt många roliga frågor. Vissa bilder man tror att barn ska gilla tycker de säkert är hur tråkiga som helst. Barn är ju också (tro det eller ej) individer som gillar olika stilar, komplicerade och detaljerade bilder ibland, kiss och bajs humor ibland, det är bara att åka med. Jag kan bli avundsjuk på hur grymma barn kan vara på att berätta med sina bilder. En hel roman kan rymmas i en teckning från förskolan när man tar sig tid och lyssnar.

Finns det något du absolut inte kan rita som är för svårt eller vad är svårast att rita? Hur blir man bra på att rita? Har du tips?

Bra fråga! När min dotter säger att hon inte kan rita något, så kan hon ju alltid hur bra som helst när vi hjälps åt och tittar och tänker aktivt tillsammans på hur något egentligen ser ut.

Min pappa lärde mig att rita porträtt genom att inte alls tänka på hur jag tror att t.ex en näsa ser ut, utan genom att verkligen titta ordentligt på en näsa och knappt på pappret. Då kom strecken naturligt på en massa konstiga ställen och så plötsligt var där en näsa.

Nu tänker jag nästan tvärtom att ibland är det roligt också att bara tänka hur en cykel ser ut, utan att titta på en, och rita den som den ser ut i huvudet, då blir det en roligare teckning! Jag har nog ritat fler timmar än vad jag har sovit i mitt liv, allt handlar om att öva öva öva. Och att inte avfärda något som fult. Det ”fula” behövs alltid för att det ”fina” ska se fint ut. Till slut kanske ”det fula” blev det finaste i bilden om du bara fortsätter och inte ger upp.

Det finns en speciell lust och uthållighet som kommer med att öva jättejättelänge på att lära sig rita t.ex en häst. Den uthålligheten är väldigt bra att ha. Nästa steg är att berätta något med bilden, att låta den uttrycka något exempelvis om dig själv. Inga bilder är speciellt roliga eller intressanta om de bara är perfekta och jag känner inte jättemånga perfekta människor.

Klipp och klistra, stämpla, tryck, slabba, whatever!

 Om du gillar att göra mönster kan det också vara ett slags berättande. Att rita är din personliga grej som ingen kan ta ifrån dig, som ingen kan säga är rätt eller fel. Ditt eget universum.

Mitt tips är att inte vara så hård mot dig själv och att lita på dig själv och din fantasi. Tips 2 är att låta bli att rita också. Klipp och klistra, stämpla, tryck, slabba, whatever! Pennan är inte alltid allas bästa verktyg.

Beata Boucht

Yrke: Illustratör
Familj: Sambo Peter och dotter Flora

Beatas mix av fakta och livsråd:

-Lever efter ”more is more” och brukar som illustratör ofta beskrivas som maximalist!
-Varvar delvis illustratörsyrket med att vara konstnärlig ledare och grundare för kören Birdies!
-Skapar artisten Jenny Wilsons scenkläder och visuella identitet!
-Lever för: att kallbada i isvak! Att klä ut sig och sitt barn och gå på maskerad!

Instagram: @beatabouchtillustration