Jag börjar bli ganska less på det här nu. Eller rättare sagt: JAG HAR RUTTNAT FULLSTÄNDIGT! RÄDDA MIG!!!

Den första oktober gick jag på min pappaledighet. Den första oktober var också startskottet för min tid som huvudansvarig för Joel nattetid. De första säg, två, tre och till och med kanske fyra månaderna var det ok. Jag skötte ruljangsen nattetid mån-fre och Li tog ansvar för helgerna. Det är klart att jag kanske inte låg i sängen på fredagskvällen och längtade efter natten till måndag då jag äntligen skulle få sömnen avbruten av min yngste sons välling-/nappberoende. Men. Jag härdade ut.

Jag tänkte nämligen ofta på den isländske nobelprisbelönade författaren Halldór Laxness. Varför då undrar ni kanske?

Jo. Han beskriver i boken Fria män från 1934 om en man som fastnar ute på de isländska vidderna och är tvungen att sova utomhus under smällkalla vintern. Han löser det genom att sova på en stor sten. När han vaknar av att han fryser ställer han sig upp och lyfter den stora stenen 30 gånger upp och ner. Efter att han gjort det lägger han sig ner igen på stenen och somnar om igen. Så pågår det hela natten.

Blotta tanken på detta har fått mig att uthärda det sisyfosarbete det innebär att ta hand om en bebis nattetid.

Men nu är det alltså nog. Efter fem månader är jag fullständigt nernött. Jag skulle vilken sekund som helst byta med hårdingen på Island. Det yttrar sig främst genom att jag inte sköter mina nattliga sysslor under tystnad längre. Jag stånkar och stönar och vräser som en blandning mellan Rolf Lassgård, Leif GW Persson och den där arge skomakaren i filmatiseringen av Alla vi barn i Bullerbyn. Häromnatten vaknade Li till och frågade hur det var.
”Vaffan tror du?!”, svarade jag.
”Ska du inte ta upp honom i sängen i stället?”, hade hon då mage att fråga.
”Hörrudu!, svarade jag fly förbannad. ”Om du är så pass jävla vaken att du kan komma med råd angående hur jag ska sköta mina sysslor nattetid så tycker jag att du kan ta ansvar för nätterna hädanefter!”

Sedan kan det möjligtvis vara så att jag tog i lite väl mycket när jag la Jojos kudde till rätta mellan oss att det med lite god vilja skulle kunna tolkas som att jag ville att kudden skulle ”röra” vid Li. Det var hur som helst så hon tolkade det, tolkar jag det som i alla fall, eftersom hon utan ett ord gick ut och la sig på soffan. Stämningen vid frukostbordet var då något frostig. Men vi berörde knappt nattens händelser med ett ord, det första vi lärde oss som nyblivna föräldrar var nämligen att det som händer på natten – det stannar på natten. Det har liksom inget med dagen att göra.

Det enda positiva med den här historien är att det är andra gången jag är med om detta. Jag minns så väl när Manne var bebis och jag trodde att jag aldrig mer skulle få sova och så en dag vaknade jag av att han sovit obrutet hela natten. Även om det inledningsvis långt ifrån inträffade varje natt så hade det helt plötsligt utvecklats till att han sov nätterna igenom och jag fick livet åter.

Så även om det känns vidrigt just nu så vet jag att det finns ett ljus i tunneln. (Och om den tanken inte tröstar så kan jag ju alltid tänka på döden. Fan vad jag ska sova då…)

Nisse Edwall är programledare och Manne Forssberg är skribent. Tillsammans driver de bloggen Pappabloggen och spelar in Pappapodden varje vecka. Nisse och Manne kommer gästblogga för Babyshop två gånger i månaden och bjuda på sina spännande vardagsbetraktelser. Läs alla deras inlägg under taggen Nisse&Manne.

Andra blogginlägg från Nisse och Manne:

Inga resultat hittades

Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.