Hösten står för dörren och det är dags att skaffa årets uppsättning av praktiska ytterplagg. Ni vet vad jag pratar om: vinteroverall, vantar, galonisar, stövlar, varma dojor, fleecetröjor o.s.v. o.s.v. Hela konkarongen. För mig är det ganska enkelt. Man har grejer som är varma och som håller en torr. För Manne (min äldsta son) är det inte lika enkelt. Han har nämligen pretentioner med sina praktiska kläder. För honom duger liksom inte ett par helt vanliga stövlar för barn. Utan de ska vara i framkant, lite edgy. Gärna ett par som man skulle kunna skejta med. Eller i alla fall ett par som nån cool person skulle kunna ha. Typ Din soldat-Albin. Eller alltså, helst ska det inte vara några stövlar alls.

För mig var det likadant när jag var liten. Jag minns fortfarande känslan när jag som tioåring gled runt i min uppväxts villakvarter med ett par Air Max-kopior på fötterna en kall februaridag och sparkade på snöhögar. Jag var så jävla cool, vuxen och självständig.

”Kolla på mig, allihopa, jag har gympaskor på mig. Fast det är vinter!”, ville jag skrika till alla jag passerade.

När jag sen kom hem och fick en utskällning av min pappa eftersom jag hade lämnat mina snowjoggers hemma till förmån för gympadojjorna kände jag mig kanske inte lika cool. Men det spelade ingen roll. Min syrra var likadan. Jag minns fortfarande hur hon, endast iförd nån liten tunn jeansjacka som ytterplagg, stod och skakade av kyla på busshållplatsen när vi var på väg till skolan under våra högstadievintrar.

Nu är det helt tvärtom för mig. Känslan när jag går över Årstabron här i Stockholm i snöstorm och jag inte fryser ett endaste dugg eftersom jag klätt mig efter konstens alla regler går knappt att beskriva. Jag känner mig oövervinnerlig när jag klätt mig rätt och vädret inte bekommer mig. Som att jag vunnit över Gud typ. ”Kom med vilket väder du vill, jag har tre lager på mig.”.

När ändras det här? När går man från att vilja huttra till att vilja trivas? Jag har läst att konsekvenstänkandet inte är helt utvecklat förrän man är i typ 25-årsåldern. Det skulle ju kunna vara en förklaring. När man är under 25 föredrar man den kortsiktiga vinsten i att springa runt med blöta och kalla Nikeskor i början av januari och känna sig cool (i dubbel bemärkelse). När man är över 25 föredrar men den mer långsiktiga vinsten i att vistas utomhus i ett par gore tex-kängor och yllesockor och inte känna av kylan och vätan överhuvudtaget.

Det skulle också kunna vara så att klädvalet är en protest mot vad jag som förälder försöker pracka på mitt barn. Det skulle kunna stämma på Manne, han fyller sex snart, och man pratar ju om perioden runt sex år för lilla puberteten.

Detta borde ju innebära att Manne kommer vilja klä på sig motsatsen till det jag föreslår. Den logiska slutsatsen av det är att jag från och med nu ska försöka tvinga Manne att ha shorts och linne på sig hela vintern.

 Någonting säger mig att det inte är så enkelt…
Nisse

Nisse Edwall är programledare och Manne Forssberg är skribent. Tillsammans driver de bloggen Pappabloggen och spelar in Pappapodden varje vecka. Nisse och Manne kommer gästblogga för Babyshop två gånger i månaden och bjuda på sina spännande vardagsbetraktelser. Läs alla deras inlägg under taggen Nisse&Manne.